10 hemska månader

Jag ligger i sängen, hostan är olidlig och snoret rinner. I tio månader har jag vart sjuk nu, den ena förkylningen efter den andra, magsjuka, mycoplasmainfektion, inflammation i luftvägarna, ja vad mer? Ordentliga urinvägsinfektioner, ja kan inte rabbla upp allt. Men är trött på det här, att aldrig känna sig frisk, spelar ingen roll att vara deprimerad och allt det där, att vara sjuk så man inte kan träna är fanimej värre. Jag är en människa som brinner för träning, som vill leva ett hälsosamt liv men det går inte just nu, det fungerar inte.. Just nu känns det som att det intr spelar någon roll vad jag gör, jag har testat att ta det lugnt och vila upp mig med under dessa tio månader så har inget fungerat. Nu satsar jag på att strunta i det, jag jobbar hela dagarna och får ha postbilen full av snorpapper och hosta så jag skrämmer bort människorna i min omgivning. Det spelar ingen roll, jag kan inte göra något åt det. Jag ger helt enkelt upp.


Min fina prins

Så som jag saknat den här lilla krabaten, min fina lilla prins. Inte träffat honom på två veckor och det märks, både han och jag har spenderat två kvällar nu med att bara mysa, äta god middag tillsammans och sen busat, lekt med bilar och suttit i soffan och bara myst! Det är galet hur en sådan liten filur kan betyda så otroligt mycket, han är som en son eller bror till mig, min lilla älskling. Så mycket kärlek till min fina Sebastian. Finner inga ord, han betyder så otroligt mycket för mig så det är helt sjukt. Min prins!